Idag har jag verkligen hittat mig en hovis till snorp, och snorp är överlycklig. Hur jag vet det? Jo för jag kan tala med hästar. Inte alla som vet det men det kan jag. Jag är lite hemlig med det just för att annars skulle ju alla gå omkring och fråga, vad säger min häst nu? Sånt orkar man ju inte med.
Hur som helst, Snorp älskade Åhza och Åzha var en väldigt mysig harmonisk och härlig hovslagare.
Me like, nu är hon min och jag tänker aldrig släppa henne ♥
Nu har jag missat att skriva på två dagar och fått skäll. Vad har hänt i mitt spännande liv...
Jo, hoppade igen i söndags med blandade känslor. Snorp hoppade vissa hinder otroligt bra och vissa något sämre. Hon rev samma oxer kanske 10 ggr. Gaaaalen blir jag. Högt var det inte heller, låg på 1.10 - 1.15. Har nu kommit fram till byte av sadel, tror att den klämmer lite. Jag hoppas verkligen att det är så. Hon har inte rivit så mycket på två år som hon har gjort de två senaste gångerna. Jag dör lite varje gång jag tänker på det. Poki ska nu hoppa henne barbacka på torsdag och jag ska kolla nu sadel i morgon.
Dock så red vi våran första träning för Helena Schiller , hon var super. Snorp blev mjuk och super. Kommer att bli super det här. Hon tyckte också att jag ska kolla upp sadeln.
Jag skrev väldigt mycket super nu, haha. Men det kändes ju som sagt super.
super super super.
Härligt att vakna till storm, billarm tjuter, tallen ser ut att gå av vilken sekund som helst och allt bara yr omkring. Lovely lovely. Men nu kom den lilla blå himlen tillbaka och solen tittar fram.
Apropå solen, hur mysigt väder var det inte igår. Jag och Sillen var ute och galopptränade på vägarna, Snorp skötte sig mycket bra. Idag är det hoppning som står på schemat. Snorp kommer få mycket bomträning innnan lördag, förhoppnigsvis slappnar hon av och taggar av lite. När vi galoppträna igår fick jag in den där supergaloppen man vill ha på en bana. Ska försöka anamma den idag igen.
Söndag: Hoppa bana
Måndag: Dressyr
Tisdag: Markarbete med Helena
Onsdag: Hopp eller uteritt
Torsdag: Vilodag
Fredag: Uteritt
Lördag: Göra bort oss på Märsta
Finns det något bättre än en lördagsmorgon då man inte behöver gå upp och jobba. Freedom. Igår hade supermyskväll med Poki, det var tända ljus på hela ballen, räkor och advokater till middag, ansiktsmask och en del cancerpinnar. Dock var det ju faktiskt just cancerpinnarna som räddade Poki när Caruso ( inte rättvisans brillor) kände för att hoppa på hennes revben i vintras. Cola också såklart, COCA COLA. med andra ord hon har världens bästa balle.
Scilli aka Sillen, var ute på myskritt i solen barbacka. Hon var lite trött från i torsdags. Idag ska det galopptränas som bara den, funderar på om man ska rida till Veda kanske och göra det. En gång i tiden fanns det en jättefin banvall där, bredd och härlig idag börjar den likna mer och mer en stig men den är lång och man kan galoppera på iaf. Vet inte riktigt vad jag tycker om hennes nya smekis som hon har fått, Sillen.
Vaaaaaaaar är sillen? Dääääääär är sillen...
...eller börja bowla, det är frågan. Annars kanske jag kan skaffa mig stora silikonbröst, äta barnmat och börja sminka mig som en prostituerad och starta Sveriges största blogg. Det kan också vara en idé.
Jag måste allvarligt lära mig att rida, jag suger ju rövpung. Hur svårt kan det va. Ibland funderar jag på om Snorpan skulle ha det bättre hos någon annan, fast då uppstår ju problemet om att jag inte vill ha någon annan. Min mamma och pappa skulle bli väldigt ledsna om jag skulle besluta mig för att sälja Snorp, inte för att jag någonsin tänker göra det, men pappa ska ju ta föl på Snorp har han sagt. Det är härligt att ha två föräldrar som alltid ställer upp och intresserar och engagerar sig som de gör. Bästa.
Jag älskar verkligen min häst över allt annat. Jag hoppas att jag någongång lär mig att rida bara. 
Pappa: Jag har världens mest underbara fantastiska Pappa. Tack för att du är min. Idag fick jag en super klippis till Snorpan, den gled fram och var tyst och lagom tung. Nu är snorpan en mycket gladare häst.
Älskar dig Papichulo ♥
Johanna: Jag har världens bästa vän. Det finns ingen som hon, hon har varit den som funnits där längst för mig i vått och torrt. För mig är Du perfekt på alla sätt. Idag red hon Snorpan så bra så bra, Snorpan är ingen lätt match ska ni veta. Inget glidar åk men underbar. Måste försöka lura henne till att rida dressyr på snorp minst en gång i veckan på något sätt bara.
Älskar dig mer än alla ord på jorden någonsin skulle kunna beskriva ♥ 
Idag fyller min fina vän Spanky hela 24 år. Grattis till henne. 
Idag har jag en alldeles egen myskväll, Karln har försvunnit till mina vänner för fotbollskväll. Snorpan var super idag, lite seg men väldigt bra. Måste verkligen klippa henne nu, hon ser ut som en brunbjörn.
Var som sagt hos min kära massör idag, hon mörbultade mig i trettiominuter och jag måste gå dit ofta nu den närmaste tiden. Min rygg och skuldror mår inte prima skinka. Men på måndag måste jag tillbaka till piss posten och förstöra rygg och skuldror lite till, tror ju inte att man chef har tänkt till där ännu, har ju bara försökt säga detta till han nu de senaste 6 månaderna.
Efter min lilla härliga massage åkte jag och hämta ut min nya kavaj sen åkte jag till snorpan och insåg fort att jag inte kunde rida, massören sa ju även åt mig att jag inte skulle rida. Som tur har ju Brinks gamla skötare flyttat till oss och ville gärna rida. Hon tyckte att hon var svår men mysig.
Nu sitter jag hemma hos min kära och myser. Huvudet värker och colan rinner fint ner i halsen.
Snart ringer nog karlsloken efter sin taxi och vill ha skjuts hem. Härliga liv.
Igår hade jag en riktig myskväll med två av mina finaste flickor.Började med lite middag och fika på Levinsky´s för att sedan när de stängt glida två meter till vänster för att ta ett glas rosé på RAW, mycket trevligt. Sedan kom karlsloken och hämtade upp mig och körde mig hem lagom i tid för att kunna titta på Barca matchen. Lovely.
Snorpan är så pigg nu att det nästan är irriterande, hon är rädd för allt som hon aldrig är rädd annars. Min lilla horsie blir sällan rädd för något alls vilket är skönt och just därför sjukt irriterande nu. Plus att min rygg och axel är trasig så orkar jag inte riktigt reda ut det eller rida till det, behöver någon som just nu skulle kunna rida en MASSA dressyr på henne, jag har ju ett offer i sikte om man säger så.. Ska även försöka börja rida för Cajsa igen, det kommer göra oss gått. Dressyren är ju trots allt vägen till allt gott.
Hennes ben är iaf så mycket mycket bättre vilket är väldigt skömt, bara för att jag skriver det nu kommer hon säkert ha ett elefantben när jag kommer idag. Men jag hoppas på förbättring.
Sitter och myslyssnar på Adele och Melissa Horn en torsdagsmorgon som denna, mys mys mys.
Snart ska jag till min massör, sedan ska jag tillbringa min kväll hos min allra bästa fröken. 
Min nackspärr sitter i och det gör satans ont och ingen tid fanns det idag. Så imorgon klockan två ska jag iväg och misshandlas till det bättre. Men idag kommer bli en bra dag, ska nu åka till Snorpan sedan kanske förbi min bästa fröken för att senare åka in till staden och träffa två fina flickor.
Me love you.
Idag fick jag vakna upp av en ny sorts smärta, jajamensan. Nackspärr. Hur skönt är det egentligen. Man går omkring som en invalid liten kassebajs och vad man än gör så gör det ont. Fantastiskt. Undra om jag någon dag här nära kommer vakna upp och inse att jag håller på att dö med tanke på all min smärta just nu.
Snorpan mår iaf mycket bättre vilket är väldigt skönt, idag kunde man nästan se hur benet egentligen ska se ut. Så i morgon kunde jag börja trava lite. Stålhästen klarar ju allt. Trots att vissa tycker att jag var dum som avanmälde mig inför lördagen så känner jag att som så att jag tycker att det är lite sådär att åka på tävling när man inte ridit ordentligt på över en vecka och svullnaden inte helt gått ur. Men det är bara jag. Jag råkar älska och bry mig om min häst. Fast det bara handlar om en meter. Men jag skulle iaf inte velat springa åttahundrameter häck om jag haft ett svullet knä och inte tränat på över en vecka. Sen hade jag inte velat göra det ändå. Tjockisar är nog inte så bra på de.
Just de, vi har ju bokat Thailand nu igen. Dock bara två veckor denna gång.
Jag Älskar denna fina varelse.
Jag älskar ju elefanter men inte när min häst har utvecklat ett elefantben, men hon är glad och pigg iaf, lite för pigg kanske. Minsta lilla ljud idag på våran promenad gav utlopp av energin. Gullan. Men såret ser iaf mycket bättre ut vilket är väldigt härligt.
Jag tycker att vi borde införa VAH, Vård av Häst som alla föräldrar har till sina barn. Vore ju skit nice. Men nu är ju jag hemma och vabbar min rygg denna vecka så jag kan ju vabba min häst iaf. Ska även ta igen väldigt mycket sömn trots att experter hävdar att mán inte kan de så tänker jag låtsas iaf.
Jag är så sugen på att hoppa, sitter och tittar runt på lite tränare här och var. Hittat en som jag verkligen gillar för hans lugna och mjuka ridning. Tränar även på ett stall jag är lite sugen på att flytta till, ska dit på söndag och små spana lite. Ska även kolla på släp samt en ny sadel, ska nu gå över till svart då min häst har XL i allt är det svårt att hitta men något lättare att hitta i svart.
Det är mycket omkring mig som är trasigt, min rygg är trasig, min häst är trasig, min finaste bästa vän är trasig, min andra vän är trasig men har hittat en ny vän som förhoppningsvis kan läka henne lite. Hon har hittat sig en fin vän. Men det slutar inte där för jag har en till vän som kanske fått sig sitt värsta besked i livet, jag lider med henne varje dag, hoppas ändå att det ska bli bra. Hoppet är det sista som lämnar oss.
Jag ska försöka komma igång med min lilla blogg igen för 354 gången, men det kan vara så skönt att faktiskt skriva av sig ibland. Bästa är också att det är många som glömt bort min blogg då jag nästan aldrig bloggar längre så jag kan i princip skriva vad jag vill.
Jag har sett i fram emot så mycket denna sommar, mycket som inte gått i lås men mycket som också blivit bra. Jag skulle åka och tävla nu på lördag, som jag längtat, skulle bli så kul och visa upp snorpan och se hur långt vi kommit om vi ens kommit någonstans. Men då får hon en spark i hagen och hennes ben är nu i samma size som en fotboll, men hon är inte halt, hon är en stålmanshäst. Min älskade lilla horsie. Aldrig på mina två år, trots att alla konstiga saker hon gör har hon varit halt eller så pass skadad att jag måste åka in med henne till ATG. Det enda hon har haft är en svullnad på ett ben p.g.a överansträngning, men var hon halt.. Nej, hon var lika glad för det. Älskade älskade häst.
