Trasigt.
0kommentarer
Det är mycket omkring mig som är trasigt, min rygg är trasig, min häst är trasig, min finaste bästa vän är trasig, min andra vän är trasig men har hittat en ny vän som förhoppningsvis kan läka henne lite. Hon har hittat sig en fin vän. Men det slutar inte där för jag har en till vän som kanske fått sig sitt värsta besked i livet, jag lider med henne varje dag, hoppas ändå att det ska bli bra. Hoppet är det sista som lämnar oss.
Jag ska försöka komma igång med min lilla blogg igen för 354 gången, men det kan vara så skönt att faktiskt skriva av sig ibland. Bästa är också att det är många som glömt bort min blogg då jag nästan aldrig bloggar längre så jag kan i princip skriva vad jag vill.
Jag har sett i fram emot så mycket denna sommar, mycket som inte gått i lås men mycket som också blivit bra. Jag skulle åka och tävla nu på lördag, som jag längtat, skulle bli så kul och visa upp snorpan och se hur långt vi kommit om vi ens kommit någonstans. Men då får hon en spark i hagen och hennes ben är nu i samma size som en fotboll, men hon är inte halt, hon är en stålmanshäst. Min älskade lilla horsie. Aldrig på mina två år, trots att alla konstiga saker hon gör har hon varit halt eller så pass skadad att jag måste åka in med henne till ATG. Det enda hon har haft är en svullnad på ett ben p.g.a överansträngning, men var hon halt.. Nej, hon var lika glad för det. Älskade älskade häst.
Kommentera