Jag har ju jobbat sent denna vecka vilket har resulterat i sena stallkväller vilket resulterar i no bloggin. Fy mig. Scilla har denna vecka känts på super humör. Hon är ju alltid glad men just nu känns hon extra glad på något sätt. I måndags red Isa dressyr på snorp, lindor och allt. Igår red jag ut på världens lyckligaste häst. Vi galopperade fortare än vinden samt hoppade lite träd som fallit i skogen. Snorp var super lycklig, gullan. Nu ska jag åka till stallet för lite kiro, tror att Snorp är i lite behov av de sen är det dax för work work. Vad gör man inte för djuren. 
Jag är fruktansvärt bekymrad, de senaste två veckorna har ju snorpan inte varit på topp. Hon ser glad ut och så men känns lite märklig i hoppningen. Hon gör saker hon aldrig gjort förut. Idag var vi på Märsta och tävla, jag var inte direkt super taggad men efter en märkligt kort framridning och två super språng på en oxer precis innan jag skulle gå in kändes det helt plötsligt mycket roligare. Kände att detta kommer ju gå kalas. Men väl inne på banan spänner hon sig och det känns som att vi har noll rytm, det kändes hela tiden som att hon stod emot lite och galopperade med raklånga ben. Men det absolut märkligaste var att hon stannade två gånger nästan tre, vilket hon A L R D R I G brukar göra. Snorp har stannat med mig fyra gånger på två år. Nu har jag kanske tretusen tankar som bara spinner runt i huvudet. Jag är inte ledsen över dagen men fruktansvärt bekymrad som sagt. Snorpan är annars ett bokexemplar på tävlingsplats. Står snällt inne i transporten och knallar rakt in. Hon var iallafall väldigt söt.
Bilderna har jag snott av fina http://isabellellinor.blogg.se/
Idag har mina två snorpor hoppat barbacka. Scilla tyckte att det var super, hon var lycklig hela tiden. Tänka sig hur duktig man kan vara när man för 2 år sedan aldrig haft någon på sin rygg utan sadel och nu idag kan hoppa barbacka. Poki var också väldigt duktig, men det visste vi ju redan.
Vi hoppas nu att Snorpan är redo inför lördagen. Det får gå som det går.
