Det är känslan som räknas

0kommentarer

Goddagens gott folk! Täby-Roffe här, jag ska tydligen gästblogga om dagens strapatser söderut (Södertälje). Vi har alltså varit i Södertälje och tävlat med Snorpan ídag, regional 1.10 stod på dagens agenda. Idag gick logistiken och tidsplaneringen väldigt mycket bättre än när vi var på Botkyrka. Vi kom dit lagom i tid, kunde kolla lite på några ekipage, softa ett litet tag för att sedan hoppa upp och rida fram. Snorpan var kalas på framridningen som jag valde att pyssla med på utebanan istället för det trånga ridhuset. Hon var avslappnad, mjuk och rund. Gick sen bort till framhoppningen och hade även där precis lagom med tid. Hoppade kanske 6 språng, mer behövdes inte. Hon var även där väldigt avslappnad trots att det var 7 andra ekipage där inne som susade runt. Hoppade jättebra! Sen in på banan, man var 3 st inne samtidigt. Snorpan var helt annorlunda än de senaste 2 tävlingarna, helt avslappnad och mjuk. Nice! Detta kommer att gå kalas tänkte jag, jag kommer säkert vara felfri. Tydligen tänkte Gabban exakt samma ska uppe på läktaren. Startsignal, rider mot 1an som var på långsidan mot utgången. Kändes super fram tills ca 2 språng innan hindret. Då får tydligen Scilla syn på nåt (troligtvis nästa ekipage som kom in på banan) och stelnar till och tappar bjudningen. River 1an. Jomen det är ju det bästa man kan göra! Eller...? 2an hoppade hon av stort på men det gick bra, sen gick 3an och 4an fint. Efter 4an så var det en båge till 5an, ett räcke vid andra långsidan. Kom lite nära, så den passade vi på att riva den också. 6a och b gick fina fisken, sen sväng upp på de 2 sista hindren som stod på linje mot utgången. Fick ett kort travinslag i svängen men lyckades lösa det snabbt. Hoppade 7an jättebra och sen rullade jag bara på till 8an. Fick ett bra språng, bra avstånd osv, men tydligen tyckte Scilla att man kunde ju lika gärna riva den också när man ändå höll på. Hon tittade säkert även här på nåt vid utgången. Resultatet blev alltså 3 ner = 12 fel. Så dagens tävling kan summeras på detta sätt: ALLT kändes mycket bättre, känslan var som sagt kalas, det vara bara resultatet som inte var bra. Speglade inte riktigt känslan... Men som rubriken lyder; det är ju känslan som räknas. Jag är jättenöjd med Snorpan, Gabs var också nöjd, och det är ju huvudsaken. Så nu blir det mer miljöträning så hon kan lära sig att fokusera på rätt saker. Inte det som händer vi ingången.
Film från banan kommer senare, har inte sladden här. Men vi bjuckar på ett par bilder så länge. 

Peace out!



 

Kommentera

Publiceras ej