♥ Team Snorp ♥

Hallå eller!?!

 

Jahapp, här kommer nu rapporten från Täby-Roffe ang söndagens hopptävling på Stockholms Fältrittklubb "Ryttis".

Det var ju första tävlingen efter sommarvilan och båda jag och Snorpan var taggade. Mest för att vi skulle rida på Ryttis stora fina gräsbana, den är ju sjukt najs.

Det hela började fin-fint med att jag vaknade på lördagen med kanske den värsta nackspärren ever. Förmodligen den värsta som mänskligheten skådat. Nä, men jag kunde på riktigt inte vrida på huvudet och axlarna hade fastnat någonstans i öronhöjd. När jag försökte räta på mig och dra ner axlarna i normalhöjd så gjorde det så satans ont att jag faktiskt började gråta. Och alla ni som känner mig vet att det är inget jag pysslar med så speciellt ofta. Så jag fick ringa min akuthjälp Gabban. Hon kom över med super-linimentet och masserade och tryckte en stund (sjukt oskönt ska tilläggas, inget man ber om i onödan) och efter en stund så släppte det lite. Så vi susade iväg till stallet för att rida och fixa Snorp. Mycket oskönt det också, men man bet ju ihop.

På kvällen lyckades jag scora lite muskelavslappnande tabletter av en arbetskollega som jag skulle ta typ var 4e timme tillsammans med Ipren eller Alvedon.

Själva tävlingsdagen då. Vaknade och kände mig egentligen inte ok, men skit i det, här ska tävlas. Man stryker sig ju inte förrän ett eller flera ben är av. Att stryka sig är för mesar! (Kan Lisen B, kan jag...)

Snorpan blev knoppad, det gick faktiskt bra, sen drog vi. Vi hann precis se Rebecca galoppera ut från banan, så vi missade hennes ritt. Men det hade gått bra, hon blev placerad i båda sina klasser (hon red de två första klasserna och jag red sista klassen). Grattis till henne! Kul med den nya hästen och allt. :)

Ellinor och Jennifer med barn kom och tittade, det var också kul!

Vi gick banan och konstaterade att det kanske inte var den mest optimala banan för Scilla, det var väääldigt långa vägar och avstånd. Hindren såg också väldigt små ut vilket inte är någon fördel för henne. Jag vet inte om dom verkligen var små eller om det bara såg så ut på den stora banan.

Innan jag hoppade upp grundade jag ordentligt med några muskelavslappnade plus citodon. Jag är ju rätt van vid att äta starka smärtstillande så jag tänkte att det var väl lugnt? Eh, inte riktigt kanske. Den blandningen har jag ju inte testat förut och resultatet blev... lite lätt luddig... Svårt att fokusera och hjärnan var liksom hela tiden ett halvt steg efter.

Lyckades i alla fall skärpa till mig på framridningen och red bra där, Scilla hoppade kalas.

In på banan och där byttes min skärpa ut mot nåt annat. Dumhet kanske? Efter hinder nr 1 som hon hoppade jättefint så var det lång sväng till 2an. Jag märker att jag ligger väldigt stort och tar en förhållning. Den gick liksom inte igenom (jag kanske bara trodde att jag tog en förhållning?) så jag ändrar snabbt taktik. "Nu ska jag inte sitta och bromsa fram till ett räcke här, jag tar det stort. Hon hoppar ju alltid stort om hon får"  Eh, nix inte såå stort tydligen. Det blev liksom ett språng till så hon mer eller mindre hoppade rakt igenom hindret. Bra ridet Johanna! Tappade lite fokus där men lyckades samla ihop mig igen och hoppa hinder 3-7 utan större problem. Efter hinder nr 7 så var det en rätt skarp sväng till 8an och vid det laget hade Snorpan blivit rätt (LÄS: väldigt) stark och jag hade problem att svänga. Resultatet blev att jag aldrig riktigt kom ur svängen så vi rev 8an också. Resultat alltså 8 fel. Typan....

Hur som helst så var Snorp väldigt fin egentligen men piloten var dååålig! Nu ska jag inte sitta här och skylla på min fina tablettkombo, men lite gör jag det. Men jag red ju helt klart dåligt också.

Nu skiter vi i det och laddar om till Märsta den 2 september. Då ska jag hoppa 1.10 och 1.20, och jag ska INTE vara hög på tabletter!

Jag har inga bilder eller film, de har Gabs och hennes pappa. Så de kommer när hon känner för att ladda upp dem.

Sammanfattning: Väldigt kul att ha hoppat på Ryttis fina gräsbana. Snorpan var lycklig och hoppade bra (när hon kunde). Och framför allt: Kids! Don´t do drugs...