♥ Team Snorp ♥

 

Antar att ni har undrat vart jag har hållit hus i drygt 2 månader? Undrat och oroat er, när kommer Täby-Roffe att uppdatera egentligen? Men räds icke, nu är jag tillbaka! 

 

I lördags (jag vet, det blev ett lite sent inlägg men livet kom emellan) så var det då äntligen dags för att styra transporten mot denna säsongs första tävling. Destinationen var Team Aspvik, klassen som skulle hoppas var en 1.20m.

 

Jag och Gabs hade inga större förväntningar på denna tävling dels för att Snorp inte varit igång så himlans länge, dels för att hon under veckan varit väldigt spänd och märklig. Inte något fel på nåt sätt, typ oren, ont någonstans eller liknande, bara spänd. Veckorna innan denna vecka hade hon känts super! Aja, någonstans måste man ju börja så det får gå som det går, tänkte vi.

 

Numera har ju Snorps lastnings-issues (som hon lade sig till med förra året) typ helt försvunnit. Lastningen hemma gick på ca 1,5 min och lastningen på Aspvik gick på max 30 sek. Naajjzzz...

 

Väl på plats träffade vi på LÖ och hennes Lucia som skulle debutera 1.20 dagen till ära innan hon flyttade ner till Flyinge, Skåne för 3 års pluggande till Hippolog. Kul att få träffa henne innan hon åkte.

 

Banan var trevlig, inte speciellt svår men heller inte tråkig. Tyvärr ingen bank denna gång heller... Eller pulvermanngrav. Ville ju gärna hoppa det förra gången vi var här men då tog dom bort den precis innan klassen. Besvikelsen var total. Så jag hade hoppats på att den skulle vara med denna gång men icke! Mää!

 

När vi gick banan så sa jag att planket kommer nog var den största svårigheten (och räcket ur sväng med vatten under) då plank och jag tydligen inte är buddy-old-pals av någon anledning. Rider inte så bra på dem bara, river relativt ofta. Om hindret efter planket däremot (rak linje, 6 språng, trippel) sa jag att "det här hindret kan man ju egentligen komma lite hursomhelst på, det är ju det enklaste hindret på banan, lär ju inte riva det." Jag gillar tripplar om ni inte förstod det. Längdhinder över huvudtaget är trevligt, speciellt om de är stigande.

 

Scilla kändes väldigt avslappnad idag, inte alls spänd. Varken i transporten, runt transporten, på framridningen, framhoppningen eller banan. Bådade gott!

 

På banan så fick jag en bra känsla, jag red faktiskt ganska bra också dagen till ära. Gjorde som jag skulle liksom. Nästan hela banan iaf... Bedömningen var en A:0 så jag tänkte försöka svänga och gasa lite inom möjliga ramar. Hoppade 1an bra, fick en bra sväng till 2an (räcket med vatten under), fick till en riktigt bra sväng till 3an, gasade på på sträckan till 4an, hoppade den bra, vidare på 5an som gick bra, sen runt pulvermanngraven till planket. Planket... Tyckte att jag faktiskt kom ganska bra på det och att jag var upprätad men Snorp touchade med bak och översta plankan föll... Merde!!! Resultatet blev att jag liksom kom av mig och red skitdåligt till 7an vilket var trippeln - så jag rev den också... Mon dieu! Det lättaste hindret på banan som jag tidigare sagt. Som jag verkligen inte skulle riva. Kräk. Efter det kammade jag till mig och red som satan till 8an, kombinationen. Vilket behövdes för nu hade Scilla blivit Ångloks-Snorp. Något stark. Liten touch av att ligga på en anings... Vi klarade i alla fall kombin bra och hade nu bara 9an kvar. Jag svängde innanför graven till den och höll på att missa hindret eftersom Snorp för ett tag blev osvängbar. (för er som är bekanta med Djursholm och Taikon så var det lite som i början när han kunde bestämma sig för att fortsätta rakt fram fast man red på volt och inget kunde stoppa honom. Lite så kändes det...) Lyckades i alla fall få ekipaget på rätt kurs igen och hoppa 9an bra. 

 

Resultatet blev alltså 8 fel men både jag och Gabs är rätt nöjda. Snorp var inte spänd alls och hon hoppade bra på alla hinder förutom trippeln, vilket var mitt fel. Ja, hon kunde ha dragit upp baktassarna 5 cm till på planket men det var ett helt ok språng. Hon hoppade kalas på framhoppningen och var inte i en enda bom där.

 

Nästa tävling är nästa helg (8 sept) på Märsta. Hoppar en 1.20 där också. Jag kör på den linjen nu, hoppar bara en klass åt gången och håller mig till 1.20. 

 

Gabster har filmen och har lovat att ladda upp den pronto. Så håll ut ett litet tag till så kommer den!

 

Till dess, kärlek och framgång till Er alla!

 

/T-R

Idag har jag och min kärlek tränat för Helena, det gick åt skogen!

Snorp var spänd som en fiolsträng, antingen tog hon inte förhållningen eller så tog hon den så att hon nästan galopperade på stället och om man då trycker med skänkeln så skjuter hon iväg som ett skott eller så tar hon inte skänkeln alls...

Det är som att allt tiltar i hennes söta lilla hjärna och man får noll kontakt med henne. Det är så jäkla trist då hon varit så sjukt fin de senaste veckorna.

Vad gör jag då? Jo, jag ger upp. Kanske inte de smartaste men när man hållit på med samma sak i 40 minuter så orkar jag bara inte, för ingenting går. Jag känner mig sämst på hela jorden och undrar var min mentala coach Carol håller hus?!

Min älskade lilla häst har ett hjärta av guld och det finns inget bättre än henne så nu ska jag och Snorp pausa en stund och ha kul på egen hand. För jag känner att verken hon eller jag får ut något av detta och dagar som denna behöver jag något konkret kastat i fejset, inte saker jag redan vet..

Vi måste helt enkelt hitta en annan lösning för just nu känner jag att vi står och stampar på samma ställe.

Jag får så sjukt dåligt samvete också när jag rider såhär jävla dåligt!!!

 

jaja, det kan inte alltid gå bra men detta var det värsta på länge.

Men det är bara att ta nya tag, min häst är bäst och det är bara att göra om och göra rätt.

Nu taggar vi om och hoppas på att lill skruttan sköter sig på lördag.

 

Nu ska jag dränka mina sorger i te och Smarres famn.