Detta har varit mitt sämsta år ever på mina 26 år i livet!
Allt som har kunnat gå fel har gått fel.
Det har varit ett år med mycket oro, ångest, cancer, dödsfall, begravning, tårar, stress, sjuk häst, för lite med nära och kära etc. vilket har resulterat i en massa ångestdämpande tröstätande som fåt mig att må ännu sämre.
Jag har flera gånger varit på bristningsgränsen men har på något mirakulöst sätt lyckats hålla mig precis ovanför vattenytan. Men det har nog att göra med att jag har världens finaste och bästa supportteam.
Mina underbara föräldrar som jag inte vet hur jag skulle klara mig utan.
De är verkligen allt för mig.
Att mina vänner finns kvar visar bara på hur otroligt fina vänner jag har.
För jag har både försummat och inte orkat med er, för det är så jag gör.
Gömmer mig.
Drar mig undan och hoppas på att ingen ska hitta mig så att jag måste förklara.
Nu var det ju inte meningen att detta skulle bli världens deppmode inlägg men jag kände bara att jag behövde få säga detta.
Jag har såklart haft glada och härliga stunder 2012, men det har hänt så mycket annat att jag nästan glömt bort allt det roliga och härliga som hänt!
Nu kommer klyschan, 2013 ska tammefan bli mitt år.
Jag säger aldrig sånt men nu jävlar ska det ske förändringar.
Fy fan vad jag ska satsa helhjärtat på mig själv och på saker som jag verkligen vill!
Jag har redan börjar planera mitt nya år och januaris upplägg.
Det är jobbigt att erkänna att man är ett kontrollfreak!!!
Jag kommer inte berätta här på bloggen om mina mål för jag behöver ha dom för mig själv för att inte sätta onödig stress på mig själv.
Men folk som är i min inre zon kommer få veta, för jag kommer behöva allt stöd jag bara kan få.
Annika, min ängel. Detta ska bli vårat år!
Behöver inte säga mera, för du vet ♥
Nu kör vi!
