Min fina vän.

0kommentarer

Jag bara måste få skriva detta om min fina starka underbara vän. När jag träffade henne för en massa år sedan var så sjuk, hon var väldigt sjuk. Jag kan ibland undra om hon kom till mig för en anledning. Vi har gjort världens resa tillsammans som jag aldrig kommer att ångra. Hon är mitt bollplank, min klippa, min lilla ängel som alltid finns där. Och tanken av att denna förbannade sjukdom kunde ta henne ifrån mig för några år sedan känns helt sjuk att tänka på.

Våran resa började 19 augusti 2003, hon steg in i mitt klassrum och jag bara kände direkt att henne. It´s a keeper. Haha. Kan man ens säga så? Nej men jag vet inte riktigt vad det var men jag kände bara att jag var ville ta hand om henne. Jag visade henne runt, presenterade henne för allt och alla. Ville att hon skulle känna sig välkommen. Redan då visste jag (såg) att hon var sjuk i en av de absolut värsta sjukdomarna som finns. Men det var inget jag pratade om utan jag väntade på att hon skulle ta upp det själv. Två veckor senare var hon helt plötsligt borta, hon hade visst flyttat tillbaka till sin hemstad. Vafan, tänkte jag. Hon ska minsann inte få komma undan och bara lämna mig, sjukt att känna så efter två veckor men så var det. Plötsligt stod jag där med min telefon i handen och ringde henne och frågade varför hon flyttat tillbaka. Svaret blev ett riktigt dåligt svar så jag tog en chans och kontrade med ”Fröken, du kan sluta ljuga nu. Jag ser dig. Jag ser att du är sjuk. Jag ser att du har Anorexia, men det är okej. Kom tillbaka så blir vi friska tillsammans” Och dra på trissor, hon kom tillbaka med en gång. Det är ett av mina favorit minnen, för det samtalet gjorde att jag fick mig en vän för livet, en vän som betyder så mycket för mig att jag ibland kan bli tårögd när jag tänker på hur mycket hon betyder för mig, tänker på hur långt hon har kommit i sitt liv, hur lycklig och bra hon mår idag. Det har inte varit en lätt resa men för första gången på 9 år kan jag säga att hon är ”frisk”. Något jag aldrig trodde att jag skulle få säga, eller ens tänka.

 

Hon är så stark och fantastisk.


Älskling, ingen är så stolt över Dig som jag. Du har varit och är så duktig, kämpat i motgångar som nu har givit dig framgångar. Så länge det är du och jag så kommer vi alltid att må bra, för vet du.

 

 

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt.
Du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
hela livet vill jag ge.
För du är där när ingen ser mig
du är där när stormen yr
du är där när natten skrämmer
du är där när dagen gryr
å jag vill alltid ha dig nära
när som åren läggs till år
åh att livet vill oss lära
är att framtiden är vår.
Jag Älskar Dig.


 

Kommentera

Publiceras ej