Hjärnspöken.

0kommentarer

Idag hoppade Johanna och Snorpan för första gången på länge tillsammans, det skötte sig väldigt bra. Snorp freakade lite i början åt något hon såg men inte vi.. Ibland undrar man. Hon hade hjärnspöken som sin matte.
Dom hoppade i alla fall en serie på medellinjen med trav in, fem studs med först två räcken på sockerbit, sen kryss, plank, kryss, 21 meter fram till en oxer. Dom travhoppade även fram på två räcken med travbom innan som jag höjde lite succesivt för att Scilla skulle hoppa upp sig lite. Detta började vi med.
Hon hoppade väldigt fint där och Johanna satt perfekt.
På slutet la vi ihop detta till en bana och avslutade med att hoppa oxern och räckena i galopp i sväng vilket gick kalas.
 
Efter denna litte hoppsession så kollade jag på när unghästarna löshoppades, de var så himla fina.
Sjukt kul, jag längtar till 3-års testerna. Ska bli så spännande och se hur det går!
 
Som vanligt när man är i stallet så svischar tiden iväg och helt plötsligt var det dags för insläpp. Det gick bra förutom att den lilla olyckan satt sina små spår i mig vilket är så jäkla märkligt.
Jag brukar aldrig bli sån, ramlar jag av så hoppar jag alltid upp igen borstar av mig och sitter på hästen 1 minut senare. Och jag har ramlat av illa fler än en gång...
Men detta är inte samma sak, och sjukt irriterrande.
Och jag känner inte heller rädsla men ett sjukt obehag och inte med alla utan bara med vissa av hästarna?!
Hur kommer det sig?
Känns lite som en kombo också nu med leran, som att jag vet att jag kanske inte hinner undan, kommer Albin springa över mig idag också? Hur illa kommer jag slå i huvudet denna gång?
Hela veckan har jag tänkt på vilken jävla tur jag hade, för det ligger ett par stenar i kanten dit jag flög som jag är tacksam för att jag inte träffade för då hade jag nog inte suttit här idag.
Nu vaknade jag klockan 02,30 och kan inte somna om för att jag inte kan sluta tänka på insläppet jag ska ha om 13 timmar, vilket är spännande eftersom jag både har utsläpp och lunchning innan plus att jag ÄNTLIGEN ska få rida idag igen. Ut ska jag också, så jag hoppas att vädret blir bättre.
Men hur märkligt är inte det? Varför oroar jag mig inför något som är flera timmar framför mig?
Just nu känner jag lite, är det värt det? 
Är det värt sömnlösa nätter? Obehaget?
Nje, jag vettefan om det är det....
 
Nu ska jag släppa det hjärnspöket en stund och fokusera på att jag ska rida idag igen för första gången på 2 veckor. Happiness.
Ja, en normal människa kanske hade börjat med att rida inne men jag är inte som alla andra så jag ska rida ut på min älskade fina lilla tokhäst. 
Jag ska även ha med mig Tanya, min gamla kollega som jag lurat ut till stallet :)
Haha, vi fick några nya kompisar i stallet för 2 veckor sedan som gärna ville ha medryttare, så jag tyckte att Tanya skulle testa och nu är hon här. Lovely.
Så idag ska jag visa lite nya vägar för henne så nu hoppas jag att vädergudarna kan göra så att regnet försvinner  och solen men värmen kom fram :)
 
Åh, jag får ju inte glömma att jag var på Djurs igår efter mitt stall och fullkomligt pussade ihjäl världens bästa ponny Remi också ♥
 
Men nu ska jag försöka äta lite frukost, min klocka ringer om en timme så jag kan lite gärna passa på nu :)
Smell you lajter!
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej