Paus.
0kommentarer
Idag har jag och min kärlek tränat för Helena, det gick åt skogen!
Snorp var spänd som en fiolsträng, antingen tog hon inte förhållningen eller så tog hon den så att hon nästan galopperade på stället och om man då trycker med skänkeln så skjuter hon iväg som ett skott eller så tar hon inte skänkeln alls...
Det är som att allt tiltar i hennes söta lilla hjärna och man får noll kontakt med henne. Det är så jäkla trist då hon varit så sjukt fin de senaste veckorna.
Vad gör jag då? Jo, jag ger upp. Kanske inte de smartaste men när man hållit på med samma sak i 40 minuter så orkar jag bara inte, för ingenting går. Jag känner mig sämst på hela jorden och undrar var min mentala coach Carol håller hus?!
Min älskade lilla häst har ett hjärta av guld och det finns inget bättre än henne så nu ska jag och Snorp pausa en stund och ha kul på egen hand. För jag känner att verken hon eller jag får ut något av detta och dagar som denna behöver jag något konkret kastat i fejset, inte saker jag redan vet..
Vi måste helt enkelt hitta en annan lösning för just nu känner jag att vi står och stampar på samma ställe.
Jag får så sjukt dåligt samvete också när jag rider såhär jävla dåligt!!!
jaja, det kan inte alltid gå bra men detta var det värsta på länge.
Men det är bara att ta nya tag, min häst är bäst och det är bara att göra om och göra rätt.
Nu taggar vi om och hoppas på att lill skruttan sköter sig på lördag.
Nu ska jag dränka mina sorger i te och Smarres famn.
Min största kärlek och bästa vän ♥
Kommentera