♥ Team Snorp ♥

Här kommer filmen från dagens hopptävling, läs föregående inlägg för lite mer förklaring. (Man ser inte riktigt alla hinder, det är filmat med världshistoriens sämsta mobilkamera...)

Hallihallå go vänner!

Ja, ni fattar att det är Täby-Roffe som skriver va? Tänkte att jag skulle rapportera lite om dagens eskapader. För det vill ni väl höra om? Eller? Jo, det är klart ni vill!

Idag skulle alltså Snorpan ut på stora äventyr. Det var dags för 2 debuter - debut i 1.20 och debut på gräsbana. Spänningen var enorm... Platsen för dagens event var Årsta-Runsten, Runstenshoppet heter tävlingen. Man är ju i gott sällskap där i alla fall eftersom det är ett 4-dagars meeting med både regionala och nationella klasser från 1.10 till 1.50.

Dagens crew bestod av: Scilla (dööh), Täby-Roffe (dööh), Gabban (dööh) och Isa. Eftersom jag tydligen måste tjata lite om vädret i alla mina inlägg så kommer det här; BRA VÄDER även denna dag. Yeay!

I min klass var det så många starter (typ 120 st) så de delade upp den i 2 klasser (enl TR). Jag var i andra klassen, nr 94 (som sen blev 39 i den klassen). Vi kollade banan och underlaget, det såg bra ut. Fast och fint och inte halkigt. Banan var inte helt lätt, men ganska kul. Eftersom jag hade så sent startnummer hann vi se ganska många starter och det var INTE många felfria. Hinder nr 2 var det hinder som ställde till mest med problem, ett räcke som vart och varannat ekipage rev. Filmen (som för övrigt är filmad med min super-blä-värdelösa mobil) kommer att läggas upp i ett senare inlägg eftersom Gabs måste lägga ut den på Youtube först och sånt kan ju inte jag (....). Men jag tänkte att jag kunde förklara händelseförloppet på banan i detta inlägg så kan ni kolla filmen sen. En del behöver faktiskt förklaras eftersom man inte riktigt ser mig och Scilla på bortre lånsidan, man kan ju givetvis inte zooma med piss-mobilen...

Först framhoppningen: KALAS! Fina luftiga språng över alla hinder.

Sen då banan: Jag hade en superplan, den var perfekt. (Eller...?) Från 1an till 2an var det liiite långt för de flesta på 6 språng, jag visste ju dock att det inte skulle vara långt för mig. Snarare tvärtom. Men jag ville ändå inte gå på 5 språng för att inte riskera att hon skulle bli flack och sen riva räcket (2an). Så planen var; landa efter 1an, ta en ORDENTLIG förhållning så jag kan mjukna och rida framåt de sista 2 sprången. Det sket sig... Scilla, AKA "Tjack-Snorpan" som för dagen tyckte att detta var det roligaste hon gjort, tog bettet och drog. Jag försökte dra tillbaka i tyglarna med resultatet att vi kom på 5,5 språng och rev. Suck... JAAAAaaa, jag skulle ha ridit på 5 språng...
Sen gick jag innanför ett hinder mot 3an, det hoppade hon perfekt.
Runt till 4an, kom liksom inte riktigt fram till hindret så det blev liiite nära och en rivning till. En lätt rivning bara. Sen var det båge till 5an, kom nog liiiiite nära det också, rev det med. Men vaffaaaaa... tänkte jag. Snorpan hade nu HELT tagit övertaget, som en liten iller låg hon på. Gullan. Jag försökte bromsa, men icke! Vi hade korsgalopp så jag försökte byta men ICKE! Det tog typ 20 meter innan jag lyckades.
Sen fick jag tillbaka henne lite och hoppade 6an helt ok.
Svag båge till 7an som hon hoppade jättebra.
Vidare runt till 8an - kombinationen - som gick kalas. Kom lite stort in på a-hindret, men där var Scilla snabb med att dra upp benen på b-hindret.
Sen runt till 9an som hon hoppade fint!
Lite båge till 10an som hon hoppade perfekt.

Bedömningen var alltså en A/0 om ni inte förstod det. ;)

Summan av dagen är: FAN VAD KUL DET VAR! Snorpan har aldrig kännts så  här taggad och hon hoppade verkligen jättefint! De rivningar vi fick berodde bara på att jag inte fick igenom mina förhållningar så vi inte kom helt optimalt på de hindren. Annars var hon super! Hon tyckte verkligen att det var roligt, det här med stor gräsbana är viss hennes grej. Måste hitta fler tävlingar på gräs, he he.

Hon kändes heller inte speciellt trött efteråt, och det är ju stor skillnad på hur det var för ett par månader sen.

Nu har vi bara en tävling kvar innan sommarvila, det blir Vallentuna den 30/6-1/7. Då ska vi hoppa 1.15 på lördagen och 1.20 på söndagen. Tyvärr dock inte på gräs.... :)

Som sagt kommer filmen senare, då kommer även bilder som Isa tagit under dagen. De är jättefina!

Ha det fint nu små trollungar!

Puss och kram!

Jag bara måste få skriva detta om min fina starka underbara vän. När jag träffade henne för en massa år sedan var så sjuk, hon var väldigt sjuk. Jag kan ibland undra om hon kom till mig för en anledning. Vi har gjort världens resa tillsammans som jag aldrig kommer att ångra. Hon är mitt bollplank, min klippa, min lilla ängel som alltid finns där. Och tanken av att denna förbannade sjukdom kunde ta henne ifrån mig för några år sedan känns helt sjuk att tänka på.

Våran resa började 19 augusti 2003, hon steg in i mitt klassrum och jag bara kände direkt att henne. It´s a keeper. Haha. Kan man ens säga så? Nej men jag vet inte riktigt vad det var men jag kände bara att jag var ville ta hand om henne. Jag visade henne runt, presenterade henne för allt och alla. Ville att hon skulle känna sig välkommen. Redan då visste jag (såg) att hon var sjuk i en av de absolut värsta sjukdomarna som finns. Men det var inget jag pratade om utan jag väntade på att hon skulle ta upp det själv. Två veckor senare var hon helt plötsligt borta, hon hade visst flyttat tillbaka till sin hemstad. Vafan, tänkte jag. Hon ska minsann inte få komma undan och bara lämna mig, sjukt att känna så efter två veckor men så var det. Plötsligt stod jag där med min telefon i handen och ringde henne och frågade varför hon flyttat tillbaka. Svaret blev ett riktigt dåligt svar så jag tog en chans och kontrade med ”Fröken, du kan sluta ljuga nu. Jag ser dig. Jag ser att du är sjuk. Jag ser att du har Anorexia, men det är okej. Kom tillbaka så blir vi friska tillsammans” Och dra på trissor, hon kom tillbaka med en gång. Det är ett av mina favorit minnen, för det samtalet gjorde att jag fick mig en vän för livet, en vän som betyder så mycket för mig att jag ibland kan bli tårögd när jag tänker på hur mycket hon betyder för mig, tänker på hur långt hon har kommit i sitt liv, hur lycklig och bra hon mår idag. Det har inte varit en lätt resa men för första gången på 9 år kan jag säga att hon är ”frisk”. Något jag aldrig trodde att jag skulle få säga, eller ens tänka.

Hon är så stark och fantastisk.

Älskling, ingen är så stolt över Dig som jag. Du har varit och är så duktig, kämpat i motgångar som nu har givit dig framgångar. Så länge det är du och jag så kommer vi alltid att må bra, för vet du.

Jag tror snart att snoret kommer att sprängas ur mina öron för de bultar så. Sjukt irriterande. Men jag mår som sagt bättre idag i alla fall. Lite aning till huvudvärk men hostar inte alls lika mycket. Inväntar min karl som ska äta lurre vilken sekund som helst.
Idag bjuds det på tacos.

Yeay, idag vaknade jag upp och mådde lite bättre. Så himla skönt, snart borde jag vara helt frisk igen. Dagens aktiviteter kommer att bli Snorpan, som har vilodag idag så vi ska nog bara skritta ut för jag orkar nog inte riktigt promenera ännu. Annars så ska jag fixa lite annat tjafs. Skulle ju egentligen gått på Lenny idag med Johanna och flera men eftersom jag är sjukling och verkligen borde hålla i mina pengar så blir det hemmamys istället. Imorgon kommer världens bästa hovis också, kostar pengar. Tävling på torsdag, kostar pengar. Hämta ut telefonerna, kostar pengar. Så Lenny fick helt enkelt inte plats i min pengapung. Trist, men så är det ibland.

Nu är det dags för lite härlig städning.

Snoret håller på att ta över hela mitt liv känner jag. Jag hostar, nyser, snyter och sprutar nässpray hela dagarna i enda. Not so funny. Det är därför bloggen ligger lite i vila. Helgen har varit bra men seg. Jag har haft feber, varit på Strömsholm som hästskötare, varit på två 30-årskalas, sovit, myst med hästen. Det värsta jag vet egentligen med att vara förskyld och sjuk är att man blir anfådd av att typ titta på tv. Allt blir lite jobbigare. Igår red Johanna, vi hoppade lite lätt. En 5,5:a och räcke, några språng på en oxer. Hon kändes fin tyckte fröken. Vi hoppas såklart att Snorpan kommer tagga till på torsdag och hoppa som aldrig förr. Idag har jag även lämnat in min telefon på upplåsning, efter som företaget 3 är kanske Sveriges sämsta företag och helt inkompetenta så måste man göra allting själv.
Just nu sitter jag och kollar på kanske en av Sveriges sämsta matcher på många år. Vad är det som händer?!
Nu ska jag nysa vidare.

Ni ser ju hur dåligt jag mår....

En kille man kan lita på!

Igår fick jag höra en minsann intressant sak ska ni veta mina små kakor, inget mindre än att min häst startat 1.30?!?! Sjukt intressant. Vem har startat henne i smyg? Det högsta min häst har startat på en tävling är 1.10 med Täby-Roffe. På torsdag ska vi starta 1.20. Jag älskar när folk inte lyssnar på vad man säger och drar en egen liten parallell på vad man skulle kunnat säga.

Snorpan kom till Sverige när hon var 1 år från Irland. Hon gick som skogshäst tills jag fick henne. När jag fick henne för 2,5 år sedan kunde Scilla absolut ingenting. Hon kunde inte galoppera, hon kunde inte flytta sig what so ever, hon kunde hoppa 2 studs som ett hinder, hon hoppade studs i kombinationer (trots att man drog ut den till 8 m) även om du kom in i trav. När jag provred henne så red jag första dagen på ett fält i fullt sken, andra dagen så hopptränade jag för Ehrling, eftersom Scilla inte var så riden så kunde jag inte vara med så mycket eftersom jag inte ville att hon skulle gå så hårt så efter 30 minuter så sa jag att jag var nöjd, men eftersom jag skulle köpa henne så tyckte Ehrling att jag skulle testa något språng på lite högre så jag hoppade ett räcke och en oxer på 1.30 i trav. Hon klippte dom och sen var hon min. Cajsa brukar påminna mig om hur hon var i början då hon har kommit så långt och jag faktiskt har gjort detta själv. Innan jag red för Helena har jag ridit för tränare 4-5 gånger. Scilla har kommit väldigt långt, jag har tagit det väldigt lugnt men det är jag bara glad för. Jag har aldrig fattat alla dessa människor som måste hetsa fram sina hästar. Hennes galopp har utvecklats något enormt bara på de senaste månaderna. Tack vare Helena Schiller skulle jag säga. Självklart har jag och Johanna också en del av detta.

Summan av kardemumman är alltså att Diamond "Snorpan" Scilla har aldrig startat en 1.30 bana!
Men vi hoppas på att hon kommer göra de inom en snar framtid! Iaf jag!
Johanna?!

Ja idag var det min sista dag på Vallatorpskolan. Den uppfylldes av delade känslor. Att lämna "mina" fina underbara barn var faktiskt lite sorligt. Nästan så att jag vart lite tårögd. Kommer sakna dom som satan i gatan. Efter jobbet begav jag mig till stallet för att fixa lite med Emmas grejer, för i morgon bär det av mot Strömsholm. Yeay. I morgon ska Emma rida 1.40 och på lördag 1.45. Ska bli så himla kul. Jag älskar att vara på Strömsholm. Snorpan fïck nöja sig med longering idag och en massa mys.
Efter stallet var det dags för mormormys med pannkakor och mjölk. Gött!

Idag är det ingen vanlig dag, för det är Lisas födelsedag. HURRA HURRA HURRA!

Då var det idag dags för tävling nr 6, den 6/6... Dagens tävlingar gick av stapeln på Enskede Ridsällskap, och Snorpan skulle hoppa 1.10. Jag måste även denna gång tjata lite om vädret, men vi hade tur med det även denna gång. Enligt SMHI skulle det vara mulet för att sen börja regna vid 2-tiden, men istället fick vi sol vid samma tid. Uppskattat!
Scilla fick dagen till ära åka i snälla Rebeccas transport eftersom "vårt" vanliga släp var på ponnytävling. Hon gick så snällt in i transporten och och stod stilla hela vägen dit. Gick lugnt och fint ur transporten på tävligsplatsen. :)
Framridningen var inne i ett ganska litet ridhus (ungefär som lilla på Djurs) och framhoppningen var i det stora ridhuset. Trevligt med mycket plats och minimalt med hets på framhoppningen för en gångs skull och Snorp skötte sig utmärkt.
Banan kändes jättebra, Scilla hoppade verkligen kalasfint idag! Dock av någon anledning vi inte riktigt kan komma på så rev hon sista hindret i grunden. Kan inte riktigt komma på varför och det syns tyvärr inte på filmen, hindret är för långt bort. Men som ni kan se på bilderna nedan så var hon över med rätt god marginal på de andra hindrena! Så det blev ändå lite stolpe - ut, eftersom jag med största sannolikhet hade varit placerad om jag gått till omhoppning. Sistaplacerade hade nämligen 4 fel i om hoppningen...
Men nu ska vi inte hänga upp oss på det, Scilla hoppade verkligen jättefint idag och hon skötte sig super. Att lasta för att åka hem gick på cirkus 1,5 sek, hon gick bara rätt in och ställde sig. Duktiga Snorp.
Nästa äventyr blir redan nästa vecka då vi på torsdag styr kosan mot Årsta-Runsten för att debutera 1,20 på Runstenshoppet. Gräsbana! Håll tummarna är ni gulliga...

Ta det piano nu alla party-people där ute!

Fridens // Täby-Roffe

Scilla går bara om det är grön gubbe.

Japp nu är jag på slutsspurten i skolan, egentligen skulle min sista dag vara idag men jag måste hoppa in på torsdag också. Inte för att det gör så mycket. Ikväll är det dags för lite middag med jobbet. Hej och hå. Tegel för hela slanten. Igår var jag förbi Djurs för att titta lite på Johanna och hennes svarta lilla fara samt hämta Rebeccas släpp som hon så snällt lånat ut till oss. Passade på att fota Johanna och Pluttan också.

Svisch så var denna helg förbi.

Håll i hatten, var tog denna helg vägen? Förutom att den har regnat bort så, hur fort gick den inte?
Fredagenskvällen tillbringade jag som sagt på Tegel som kassakossa med Jossan, kanske världens härligaste
tjej. Hon gör det så mycket roligare att jobba. Efter jobbet fick jag leka fyllechaffis till Smarre och Putrik, kul? Jajamensan. Alltid. Gårdagen, alltså lördag, tillbringade jag till en början i soffan för att samla mod till att gå ut i regnstormen. Man kan ju tro att vi gick från sommar till november igen. VART ÄR VÄRMEN? Sen hade jag insläppet, jag tror aldrig att jag varit mer populär hos hästarna som igår. När jag rullade in på stallplan skrek Snorpan efter mig, ”släpp in mig förfan” sen red jag ett litet mysintensiv dressyrpass med Snorpan som var väldigt fin. Vi lekte även ledsaga åt Malin och Tessan. På vägen hem fick jag världens jobbigaste och tråkigaste besked av min mamma. Jag håller ni alla tummar och tår, så när jag kom hem till en sovandes Johanna attackerade jag henne med gråt så hon fick sig ett härligt uppväck. Även gårdagens natt tillbringade jag på Tegel med att hänga in och ta betalt av fulla härliga( läs idioter) människor för att sedan brumma hem för att sova i 2 timmar för i morse hade jag utsläppet. Yeay. Har dock, trots lite sömn haft en väldigt mysig dag i stallet. Det är så härligt att bara hänga och glida runt en hel dag där. Runt lunch kom Johanna och Cajsa och det var dags för lite hoppning. Vi hoppade samma övning/bana som i torsdags. Gillade verkligen den övningen. Cajsa och Johanna var superryttarinnor och avslutade med att hoppa en bana på 1.20. Andra hindret var i och för sig 1.30, för de som är höjdkåta. Hur som helst så var red de väldigt bra.  Nu ligger Johanna och sover i min soffa, bästa Smarre lagar mat och jag sitter här och skriver en massa ointressant dravel. Nu är det visst mat.

Här är en liten film från dagen.

Ja, inte kan man tro att det är 1/6 idag när man tittar ut från fönstret. Det är grå himmel och regn plus 7 grader. Heja heja. Jag älskar när det är sådana svängar, förra veckan var det plus 27 med strålande sol och en vecka senare är de 20 graders skilland. Talalala I´m loving it.
Nu ska jag åka ut till min fina fyrbenta, sen till pappsen och sen till skolan. Satan va tiden går fort ibland. Det är liksom fredag idag, känns som om det var måndag i går. Lovely.
Tegel ikväll också´rå. See you there I´ll be in the Kassa lika a little Kossa.